www.dcsracing.se

Hemsidan är under uppbyggnad men det är där ni kommer att hitta uppdateringarna från och med nu.

Senaste avklarade uppgiften – styrstopp:

Fick även hem nya däck från Däckstället i Loo, med lite tur kommer de med och tittar på något på Anderstorp eller Falkenberg.

Jag kommer att vara på plats på torsdag eftermiddag och hela lördagen i monter H01:01, hoppas vi ses där!

Efter mycket funderande om hur vi skulle kunna få den att passa eller om vi skulle behöva köpa en ny kom vi på att den är monterad asymmetriskt i ramen. Har vi nu tur så kan man vända på behållaren så att den pekar åt vänster istället. Då får vi de 25mm extra vi behöver för att kunna vrida ner den mellan rören i bakramen och på så vis undgå att den tar i tanken. Hoppas hoppas!

Kåpan var i behov av en del arbete, men många gånger bättre än de vi hade! Den påminner mycket om den blåa kåpan som satt på när vi köpte den, men formen längst fram skiljer lite.

 Den var lagad med kolfiber och det var bra gjort, men det hade inte lagts så mycket energi på att slipa det jämnt.  Igår monterade vi kåpan på den nakna ramen och började slipa och spackla med plast och mikroballonger.

Här nedan ser ni hur en av de gamla kåporna var lagade så förstår ni varför jag var ivrig att hitta en ny. Från vänster till höger: spackel, lagning, originallager, lagning. Bara på överkåpan sparar vi ca 3kg, varför var det titanskruv på hojen?

Även svingen hade fått sina smällar och det var rejäla bucklor från att fotpinnsfästet hade slått i vid flera krasher. Pappa fick en idé om att vi kunde värma och buckla tillbaka den och det blev väldigt bra! Vi gjorde ett specialverktyg som hjälpte oss att trycka på rätt ställe. Lärdom: Se till att du kan trycka hårt för att inte behöva värma så mycket…

Jag passade på att rengöra och polera ramen nu när allt är särplockat, det höjde intrycket  rejält!

Ikväll har jag varit hos pappa och monterat isär 2002an. Det är viktigt att få ihop det på rätt sätt i vår och vis av erfarenhet tog jag en hel del bilder på kabeldragningarna! Alla skruvar satt med Loctite och det var titanskruv och stålskruv blandat. Pappa höll på att montera isär 97an och vi lyfte ur motorn ur ramen det sista vi gjorde innan vi släckte i hobbyrummet. Pappa undrade om jag ville ta med den nya minisvarven till lägenheten, men jag tror inte det skulle falla i så god jord hemma. Jag kanske kan ha den på kontoret?

Efter körningen hade vi årsmöte i föreningen och tackade av Lennart som varit ordförande ända sedan 1994 och drivit föreningen mer eller mindre på egen hand. Ny ordförande blev… jag! Lennart kommer som tur är fortsätta att ha ansvar för tävlingsarrangemangen så för min del blir det en mer normal ordföranderoll där jag ska se till att saker blir gjorda, vara lite visionär och se till att vi kommer fram till en strategi som tar föreningen dit vi vill.

Idag började vi göra i ordning hojarna för vintern och jag stod ute i de sparsamma plusgraderna och tvättade av mina två RS125. Sedan lyfte vi ner dem i källaren där de snart ska plockas ner i beståndsdelar för att göra dem hela och rena inför nästa säsong.

Jag fick också testat min GoPro för en ny användning idag. Jag åt middag hos mamma och passade på att testa att filma en ridlektion. Vi har tänkt att tränaren ska bära kameran i en sele på bröstet och filma mamma när hon rider. Då fångar den även upp tränarens kommentarer så att mamma kan titta på lektionen i lugn och ro efteråt och fundera över hur hon ska finjustera till nästa gång.

På torsdagen började jag med att träna på min gamla blågula 125a från 1990, jag tyckte det var det säkraste kortet i samlingen. Tyvärr började kopplingen slira och på nästa pass hade jag fått låna en detonationsräknare av Jonas Engelbrektsson för att våga mig ut på den nya RSen från 2004 (som verkar vara från 2002 enligt de kunniga i branschen). Det var stor skillnad, ut ur kurvorna hade den en helt annan råstyrka, för att vara 125a, och chassit var stabilare både i kurvorna och under inbromsning. Det skadar väl inte förstås att den är preppad med trimdelar både här och där, något som säljaren inte ens nämnde för oss. Jag körde troligen på för enkelt bränsle för att ha trimkit och detonationsräknaren började ge utslag efter ett par varv. Jag ställde om tändningen (eller Filip Hellberg ställde om den åt mig) till nästa pass och gav mig ut igen. Den här gången körde jag i stort sett hela passet, ända tills jag inte orkade mer i alla fall. Det är helt klart att jag måste konditionsträna mer inför nästa säsong, att det ska vara så tungt att åka motorcykel?

Mitt nästa körpass på 2004an blev tyvärr kortvarigt. Jag kom ett och ett halv varv, sedan stendog den. Efter mycket testande av olika elkomponenter och sladdar tillsammans med mina medtävlande så hittade vi felet. Orsaken var att en av skruvarna som håller pulsgivaren hade skruvat ur sig och träffat rotorn som pulsgivaren läser av, som i sin tur hade gått sönder. Henrik Nordgren hade en ny som jag kunde köpa av honom och så var den saken klar.

På lördagen var det så dimmigt under morgonen att banan var fuktig under kvalet. Jag gick ut på den röda -91an med regndäck och fick upp ett okej tempo tyckte jag. Efter några varv bestämde jag mig för att det var torrt och gick in och bytte till 2004an med slicks. Jag satte några hyfsade varv med imma på visiret men fick gå i depå efter några konstiga knackande ljud från maskinen och en ökande takt på detonationerna. Till racet satte vi i större munstycken för att ligga på den säkra sidan med bestyckningen men på sighting lap märkte jag att den gick orent på höga varv och svängde in i depån för att ta över -91an som pappa väntade med i depån. Jag hade väldigt svårt att hänga med de snabbare maskinerna och fick ett ensamt lopp mot en näst sista plats i racet. Som Andreas Berntsson uttryckte det, Mantorp är en bana som kräver en motor med mycket mos. Det hade jag inte.

Till söndagen bytte jag kopplingen på den blågula -90an, bestyckade ner 2004an och köpte dyr bensin av team Wilje, men på första varvet på kvalet kunde jag knappt komma runt banan. Den nya 125an gick nu orent genom hela registret och jag var tvungen att lirka på gasen för att komma tillbaka till depån. Pappa fick skynda sig att hämta den blågula och jag satte några snabba varv efter att ha fått upp temperaturen i däcken. I andra kurvan fick jag ett stort bakhjulssläpp och trodde det var olja på bakhjulet, men det var bara kalla däck som tur var. Till racet försökte vi byta all elektronik på 2004an men inget hjälpte. Den startade varje gång i depån men dog antingen direkt eller när jag belastade den lite. Det fick bli -90an till racet igen och alltså samtliga av årets race på classic-maskiner. Jag fick en bra start och hoppades på att kunna hänga med några av de snabbare förarna. -90an gick bättre än -91an hade gjort på lördagen, men det var fortfarande markant skillnad ut ur kurvorna. Efter några varv hade jag tappat flera sekunder till de framförvarande och fick återigen ett ensamt race, vilket var synd eftersom jag hade lärt mig mer av att ligga bakom de erfarna 125-förarna. Jag hade väldigt bra flyt i körningen och var själv riktigt nöjd när jag gick i mål. Inte minst för att jag orkat köra klart alla 14 varven! Min bästa varvtid var 1:33, att jämföra med tätens ca 1:25 och den framförvarande klungans 1:28. Några sekunder är ren effekt, några hade jag hoppats att draghjälpen skulle ge mig men det får bli nästa säsong!

Säsongen har lärt mig ofantligt mycket om att köra 125a och det blir mycket längtan inför premiären nästa år. Då ska materialet vara konkurrenskraftigt och jag ska vara laddad och vältränad. Följ med mig i förberedelserna här på hemsidan. Off-season is on!

Daniel

Fram tills förra helgen var planen att vänta med den nya racern tills nästa år så att vi hade tid att prova ut den. Men efter påtryckningar från vissa förare i klassen så valde vi att fixa i ordning den så gott vi kunde och ta med de gamla som reserv.

Ett av problemen vi var tvungna att lösa var kylaren som hängde i några varv ståltråd när vi köpte hojen. Själva kan vi ännu inte svetsa aluminium så jag tog med mig kylaren till Göteborg och hörde med verkstadsföreningen XP som håller till i prototyplabbet några våningar under mitt kontor på Chalmers.

Niklas, en mycket hjälpsam maskin-tvåa, engagerade sig i mitt problem och lade kvällen på att svetsa fast det trasiga fästet. Nu ska jag bli medlem i föreningen och förhoppningsvis lära mig tillräckligt för att kunna föra tjänsten vidare till nästa behövande Chalmerskollega.

Daniel