Modern och klassisk roadracing

Inför säsongen har jag valt att övergå till en tydligare hemsida med fokus på hela teamets aktiviteter istället för att separera classic och modernt:

www.dcsracing.se

Hemsidan är under uppbyggnad men det är där ni kommer att hitta uppdateringarna från och med nu.

Min klassiska RS125R står nu uppställd i MCHK-Racings monter på mässan ”På två hjul” i Göteborg.

Jag kommer att vara på plats på torsdag eftermiddag och hela lördagen i monter H01:01, hoppas vi ses där!

På 2002an satt det en WP-dämpare bak som inte verkade passa särskilt bra. Gasbehållaren satt inklämd mellan stagen i bakramen och gick inte att vrida på, samtidigt som den tog i tanken och höll på att skavas sönder.

Efter mycket funderande om hur vi skulle kunna få den att passa eller om vi skulle behöva köpa en ny kom vi på att den är monterad asymmetriskt i ramen. Har vi nu tur så kan man vända på behållaren så att den pekar åt vänster istället. Då får vi de 25mm extra vi behöver för att kunna vrida ner den mellan rören i bakramen och på så vis undgå att den tar i tanken. Hoppas hoppas!

Efter att ha frågat runt lite i klassen så verkade det som att Nordgren Racing skulle ha en kåpa från tidigt 00-tal som skulle passa min 2002a. I onsdags åkte jag därför på studiebesök till Nordgren Racing och plockade upp den nya kåpan. Det var imponerande att se vilken ordning och reda det var, jag får nog investera i fler plastlådor.. Eller åtminstone flytta över till de vi har liggandes någonstans, pappa har varit bra på att köpa lådor men de har en förmåga att fyllas med grejer.

Kåpan var i behov av en del arbete, men många gånger bättre än de vi hade! Den påminner mycket om den blåa kåpan som satt på när vi köpte den, men formen längst fram skiljer lite.

 Den var lagad med kolfiber och det var bra gjort, men det hade inte lagts så mycket energi på att slipa det jämnt.  Igår monterade vi kåpan på den nakna ramen och började slipa och spackla med plast och mikroballonger.

Här nedan ser ni hur en av de gamla kåporna var lagade så förstår ni varför jag var ivrig att hitta en ny. Från vänster till höger: spackel, lagning, originallager, lagning. Bara på överkåpan sparar vi ca 3kg, varför var det titanskruv på hojen?

Arbetet med att få 2002an  i toppskick har påbörjats. Classicåkare som jag är ska jag försöka behålla stuket som gällde när den var ny. Efter att ha tittat igenom MotoGPs bildarkiv från 2002 kan jag konstatera att kåpan som satt på när vi köpte den är samma typ som användes då. Tyvärr har den fått bita i gruset några gånger för mycket och lagningarna är inte så omsorgsfullt gjorda så nu är jag på jakt efter en bättre. Att beställa en ny från England kostar ca 3000kr plus 1000kr i frakt, så jag hoppas på att hitta en begagnad i första hand som jag kan göra i ordning. Vi fick med två kutsar som är från 2002 och igår började jag laga den ena med glasfiber. Jag har inte provat det innan men jag har ofrivilligt sett till att pappa har fått lära sig att laga kåporna till våra CB350 så kunskapen fanns inom familjen. Jag håller också på att laga framskärmen och bakskärmen som hade fått en del stryk.

Även svingen hade fått sina smällar och det var rejäla bucklor från att fotpinnsfästet hade slått i vid flera krasher. Pappa fick en idé om att vi kunde värma och buckla tillbaka den och det blev väldigt bra! Vi gjorde ett specialverktyg som hjälpte oss att trycka på rätt ställe. Lärdom: Se till att du kan trycka hårt för att inte behöva värma så mycket…

Jag passade på att rengöra och polera ramen nu när allt är särplockat, det höjde intrycket  rejält!

Idag blev jag så äntligen medlem i verkstadsföreningen XP på Chalmers. Det var tydligen kö till kurserna i metallbearbetning men jag ska göra ett försök att få plats. Jag får tillgång till en bra verkstad ett par våningar under mitt kontor, det kan vara behändigt i vår när ruschen inför säsongspremiären drar igång.

Ikväll har jag varit hos pappa och monterat isär 2002an. Det är viktigt att få ihop det på rätt sätt i vår och vis av erfarenhet tog jag en hel del bilder på kabeldragningarna! Alla skruvar satt med Loctite och det var titanskruv och stålskruv blandat. Pappa höll på att montera isär 97an och vi lyfte ur motorn ur ramen det sista vi gjorde innan vi släckte i hobbyrummet. Pappa undrade om jag ville ta med den nya minisvarven till lägenheten, men jag tror inte det skulle falla i så god jord hemma. Jag kanske kan ha den på kontoret?

Igår var vi uppe i Linköping på banträff med MCHK-Racing. Vi tog med båda de nya 125orna upp och fick dem båda att gå riktigt bra! Efter att ha gått igenom kablarna på den nya 02an (som vi trodde var en 04a) så fick vi gnista på tändstiftet och bra fart ute på banan. Jag växlade mellan 90an och 02an och testade bland annat en MJP-trimförgasare som vi haft i en låda till 90an. Den visade sig ge bättre effekt och hojen kändes mer råstark. Tyvärr löste det inte problemet med att den kastar till vod gaspådrag ut ur kurvorna, någon som har varit med om det? Jag fick igång GoPro-kameran också så jag ska försöka lägga ut ett klipp, där kan ni också se hur den beter sig när det strular. Av någon anledning så tyckte kameran inte om att gå ut ur depåkurvan för båda gångerna jag filmade så stängdes inspelningen av just där. En gång efter ca 8 varv och den andra gången redan på första varvet.

Efter körningen hade vi årsmöte i föreningen och tackade av Lennart som varit ordförande ända sedan 1994 och drivit föreningen mer eller mindre på egen hand. Ny ordförande blev… jag! Lennart kommer som tur är fortsätta att ha ansvar för tävlingsarrangemangen så för min del blir det en mer normal ordföranderoll där jag ska se till att saker blir gjorda, vara lite visionär och se till att vi kommer fram till en strategi som tar föreningen dit vi vill.

Idag började vi göra i ordning hojarna för vintern och jag stod ute i de sparsamma plusgraderna och tvättade av mina två RS125. Sedan lyfte vi ner dem i källaren där de snart ska plockas ner i beståndsdelar för att göra dem hela och rena inför nästa säsong.

Jag fick också testat min GoPro för en ny användning idag. Jag åt middag hos mamma och passade på att testa att filma en ridlektion. Vi har tänkt att tränaren ska bära kameran i en sele på bröstet och filma mamma när hon rider. Då fångar den även upp tränarens kommentarer så att mamma kan titta på lektionen i lugn och ro efteråt och fundera över hur hon ska finjustera till nästa gång.

Säsongsavslutningen på Mantorp blev en hektisk upplevelse. Med tre stycken RS125R var jag definitivt bäst utrustad i hela depån, åtminstone kvantitetsmässigt. Jag åkte för första gången på 10 år upp själv till en körning, pappa stannade hemma och jobbade klart arbetsveckan innan han anslöt på fredag kväll. Det var en nyttig erfarenhet och jag klarade mig oväntat bra, mycket tack vare alla fantastiska medtävlande – tack Filip, Staffan, Andreas, Jonas, Ingemar, Henrik och alla andra som bidrog med tips och support!

På torsdagen började jag med att träna på min gamla blågula 125a från 1990, jag tyckte det var det säkraste kortet i samlingen. Tyvärr började kopplingen slira och på nästa pass hade jag fått låna en detonationsräknare av Jonas Engelbrektsson för att våga mig ut på den nya RSen från 2004 (som verkar vara från 2002 enligt de kunniga i branschen). Det var stor skillnad, ut ur kurvorna hade den en helt annan råstyrka, för att vara 125a, och chassit var stabilare både i kurvorna och under inbromsning. Det skadar väl inte förstås att den är preppad med trimdelar både här och där, något som säljaren inte ens nämnde för oss. Jag körde troligen på för enkelt bränsle för att ha trimkit och detonationsräknaren började ge utslag efter ett par varv. Jag ställde om tändningen (eller Filip Hellberg ställde om den åt mig) till nästa pass och gav mig ut igen. Den här gången körde jag i stort sett hela passet, ända tills jag inte orkade mer i alla fall. Det är helt klart att jag måste konditionsträna mer inför nästa säsong, att det ska vara så tungt att åka motorcykel?

Mitt nästa körpass på 2004an blev tyvärr kortvarigt. Jag kom ett och ett halv varv, sedan stendog den. Efter mycket testande av olika elkomponenter och sladdar tillsammans med mina medtävlande så hittade vi felet. Orsaken var att en av skruvarna som håller pulsgivaren hade skruvat ur sig och träffat rotorn som pulsgivaren läser av, som i sin tur hade gått sönder. Henrik Nordgren hade en ny som jag kunde köpa av honom och så var den saken klar.

På lördagen var det så dimmigt under morgonen att banan var fuktig under kvalet. Jag gick ut på den röda -91an med regndäck och fick upp ett okej tempo tyckte jag. Efter några varv bestämde jag mig för att det var torrt och gick in och bytte till 2004an med slicks. Jag satte några hyfsade varv med imma på visiret men fick gå i depå efter några konstiga knackande ljud från maskinen och en ökande takt på detonationerna. Till racet satte vi i större munstycken för att ligga på den säkra sidan med bestyckningen men på sighting lap märkte jag att den gick orent på höga varv och svängde in i depån för att ta över -91an som pappa väntade med i depån. Jag hade väldigt svårt att hänga med de snabbare maskinerna och fick ett ensamt lopp mot en näst sista plats i racet. Som Andreas Berntsson uttryckte det, Mantorp är en bana som kräver en motor med mycket mos. Det hade jag inte.

Till söndagen bytte jag kopplingen på den blågula -90an, bestyckade ner 2004an och köpte dyr bensin av team Wilje, men på första varvet på kvalet kunde jag knappt komma runt banan. Den nya 125an gick nu orent genom hela registret och jag var tvungen att lirka på gasen för att komma tillbaka till depån. Pappa fick skynda sig att hämta den blågula och jag satte några snabba varv efter att ha fått upp temperaturen i däcken. I andra kurvan fick jag ett stort bakhjulssläpp och trodde det var olja på bakhjulet, men det var bara kalla däck som tur var. Till racet försökte vi byta all elektronik på 2004an men inget hjälpte. Den startade varje gång i depån men dog antingen direkt eller när jag belastade den lite. Det fick bli -90an till racet igen och alltså samtliga av årets race på classic-maskiner. Jag fick en bra start och hoppades på att kunna hänga med några av de snabbare förarna. -90an gick bättre än -91an hade gjort på lördagen, men det var fortfarande markant skillnad ut ur kurvorna. Efter några varv hade jag tappat flera sekunder till de framförvarande och fick återigen ett ensamt race, vilket var synd eftersom jag hade lärt mig mer av att ligga bakom de erfarna 125-förarna. Jag hade väldigt bra flyt i körningen och var själv riktigt nöjd när jag gick i mål. Inte minst för att jag orkat köra klart alla 14 varven! Min bästa varvtid var 1:33, att jämföra med tätens ca 1:25 och den framförvarande klungans 1:28. Några sekunder är ren effekt, några hade jag hoppats att draghjälpen skulle ge mig men det får bli nästa säsong!

Säsongen har lärt mig ofantligt mycket om att köra 125a och det blir mycket längtan inför premiären nästa år. Då ska materialet vara konkurrenskraftigt och jag ska vara laddad och vältränad. Följ med mig i förberedelserna här på hemsidan. Off-season is on!

Daniel

Ni hörde rätt, inte uppdatering utan uppgradering! Teamet har införskaffat en modernare Honda RS125 från 2004 som ska kunna slåss om de högre platserna i resultatlistan. Nu är det alltså slut på ursäkterna om att köra med gammal maskin och upp till mig att lära mig åka fort!

Fram tills förra helgen var planen att vänta med den nya racern tills nästa år så att vi hade tid att prova ut den. Men efter påtryckningar från vissa förare i klassen så valde vi att fixa i ordning den så gott vi kunde och ta med de gamla som reserv.

Ett av problemen vi var tvungna att lösa var kylaren som hängde i några varv ståltråd när vi köpte hojen. Själva kan vi ännu inte svetsa aluminium så jag tog med mig kylaren till Göteborg och hörde med verkstadsföreningen XP som håller till i prototyplabbet några våningar under mitt kontor på Chalmers.

Niklas, en mycket hjälpsam maskin-tvåa, engagerade sig i mitt problem och lade kvällen på att svetsa fast det trasiga fästet. Nu ska jag bli medlem i föreningen och förhoppningsvis lära mig tillräckligt för att kunna föra tjänsten vidare till nästa behövande Chalmerskollega.

Daniel